Francesca Caccini
(1587-1645?)

Bravo! Bravo "La Cecchina"! Applåderna ekar i lustslottet Poggio Imperiales operasalong. Ridån går ner för Francesca Caccinis opera (baletto) "La liberazione di Ruggiero d ' al isola d ' Alcina".  Francesca har själv sjungit huvudrollen Alcina och bland sångarna finns också Jacobo Peri. I publiken sitter Kung Sigismund av Polen. Året är 1625 och han befinner sig på statsbesök i Florens mitt under brinnande krig. Francesca har på beställning av Christine och Maria Maddalena de Medici komponerat en opera till hans ära med avsikt att ingjuta mod och uppmana honom till strid.  Operan gör ett sådant intryck på Sigismund att den senare,1628, också uppförs i Warsawa då översatt till polska. Francescas opera är den första bevarade opera skriven av en kvinna. Det är också den första operan över huvud taget som uppförs utanför Italiens gränser!

Familjen - arvet
Francesca växte upp i den musikaliska familjen Caccini. Hennes mor var hovsångerska och fadern, Gulio, berömd komponist och sångare. Han undervisade sina båda döttrar, Francesca och Settimia, samt sonen Pompeo, i komposition och konsten att traktera continuoinstrumenten cembalo, barockgitarr och luta, och att skriva dikter på latin, spanska och franska. Gulio Caccini var medlem i den Florentinska Cameratan (Peri, Monteverdi, Cavalli, Cavlieri, Galilei, Landi och Rossi) och författare/tonsättare till "Le Nuove Musiche". Där hade han utvecklat en stil av musikalisk deklamation i vilken man nästan "talade i toner"
Redan som 13-†ring sjöng Francesca i Jacobo Peris opera "Euridice" på bröllopet mellan Marie de Medici och Henry IV av Frankrike, och 1604, då 17 år gammal, vid familjen Caccinis - "il concerto Caccini" besök hos den franske kungen sjöng hon så fantastiskt att han bad henne stanna i tjänst vid det franska hovet.
-"Hon är den bästa sångerska man någonsin hört i Frankrike". Hertigen av Medici, Ferdinando, vägrade dock att släppa henne.

Kompositioner och stil
Francesca Caccini, anställdes 1607 vid Medici hovet. Förutom att vara en firad sångerska var hon mycket uppskattad som tonsättare, så uppskattad att hon 1623 är den högst betalda vid hovet. Under 20 år komponerar Francesca andliga sånger, madrigaler, canzonetter och dramatiska verk för det florentinska hovet. Hon följer i sin fars fotspår och skriver också i den nya stilen, "seconda prattica". 1614 komponerar hon intermedier (mellanaktsmusik)till komedier och året därpå framförs hennes "Balle delle Zingare" i Florens där hon själv spelar rollen som zigenare.
1618 får hon sin första samling med profana och sakrala sånger för en och två röster med basso continuo "Il libro primo delle musiche a una e due voci" tryckta och utgivna. Francesca komponerar inte enbart musiken utan skriver också dikterna till de flesta av sångerna. Hon tonsätter också Michelangelo Buonarottis (brorson till konstn„ren Michelangelo) spel "La Fiera". Francesca komponerade 5 sceniska verk, men endast operan La Liberazione di Ruggiero finns bevarad.
Hennes tonspråk har en högst individuell stil. Hon använder sig av rytmiska accenter, oförberedda dissonanser, tonmåleri för att nå speciella emotionella effekter och de melodiska variationerna visar briljans och stor insikt om den mänskliga rösten. Karakteristiskt för Francesca är att hon också skriver ut alla ornament även trillon i slutkadenserna.

Levnadsvillkor
I en tid då kvinnor generellt var förbjudna att sjunga i kyrkor var Francesca och systern Settimia solister i San Nicolaikyrkan i Pisa. Francescas sångkonst beskrivs som en perfekt interpretation av alla stilar, profan som sakral, kontrapunktisk som monodisk. Vid minst ett tillfälle hörde Monteverdi henne sjunga och spela och blev djupt imponerad. Systrarna hade också en trio tillsammans med sångerskan Vittoria Archilei. De ansågs skickligt kunna framföra mycket komplicerade kontrapunktiska passager. Musiken har dessvärre gått förlorad.
Perioden mellan 1618-23 undervisar Francesca i sång i en skola hon själv grundat. Hon framträder ibland vid hovet tillsammans med sina två döttrar hon fått i äktenskapet med Giovanni Battista Signorini. Familjen reser också till andra italienska städer och konserterar. De var bland de första turnerande artisterna.

Slutet
Två år efter La Liberzione di Ruggieros uruppförande, 1627, gifter Francesca om sig med en välbärgad musikälskare från Lucca. Hon slutar sin tjänst vid hovet och bosätter sig i staden. Hon får s† småningom ärva en ansenlig förmögenhet och återvänder till Florens. Där tjänstgör hon under två storhertiginnor. 1645 går Francesca Caccini ur tiden.
Francesca komponerade 5 sceniska verk, men endast operan La Liberazione di Ruggiero finns bevarad.